I mer än hundra år har Posten satsat på elektriskt drivna fordon. Från Reichspostens första trehjuliga fordon, via modeller från Maskinfabriken Esslingen, till StreetScooter, sträcker sig utvecklingen. Historien visar hur tekniken och användningsmöjligheterna har förändrats under decennier – från de första försöken till den breda användningen i reguljär drift.

Den elektriska Bergmann BEL 2500 nådde 20 kilometer i timmen med 25 hästkrafter. En batteriladdning räckte för 60 kilometer. | Bild: MKF / Bert Bostelmann
Den elektriska Bergmann BEL 2500 nådde 20 kilometer i timmen med 25 hästkrafter. En batteriladdning räckte för 60 kilometer. | Bild: MKF / Bert Bostelmann
2025-09-09

Postvagn och postcykel var och är klassikerna för utsläppsfria leveranser. Men under årtiondena sökte Deutsche Post gång på gång efter nya vägar för en miljövänlig leverans. Redan tidigt experimenterade de med elektriskt drivna fordon som färdades tyst och utsläppsfritt. Men länge var användningsmöjligheterna begränsade, räckvidden kort och tekniken omogen. E-fordon höll sig bara till nischer i leveransverksamheten.

Först idag uppnås genombrottet i bred användning: Med tiotusentals elektriska transportfordon är den utsläppsfria leveransen hos Deutsche Post DHL en del av vardagen. Av mer än 42 000 elektriskt drivna fordon består företagets E-flotta för upphämtning och leverans av försändelser.

Det dröjde dock ett tag innan dess:

1910-talet: Första eldrivna trehjuliga fordon

Runt 1910 började Reichspost använda eldrivna trehjuliga fordon från Berliner Elektromobil-Fabrik. 'B.E.F.-Wagen' uppnådde en högsta hastighet på 18 kilometer i timmen och kunde köra omkring 50 kilometer – tillräckligt för korta turer med 'brevväskor' eller för den då nya 'expresspaketleverans'. På 1920-talet var cirka 200 av dessa trehjuliga i bruk.

Berlins Electromobil- och Akkumulatorfabrik Fiedler & Co. KG (BEF) tillverkade från 1900 till 1922 på platsen Puttkamerstraße 19 i Berlin eldrivna lastbilar. Företaget byggde först lätta och tunga leveransfordon, bland annat den första el-lastbilen i kuskform

med stora järnbelagda trähjul, koffertbyggnad och två 2,5 hk-motorer på bakaxeln. Föraren satt oskyddad på en kuskplattform. Senare tillkom kommunala fordon som eldrivna gatureinigningsmaskiner innan Elitewagen AB tog över fabriken.

1920-talet: ”Schwerlast” för storstaden

Snart följde nästa framsteg: Bergmann BEL 2500. Denna elfordon hade 25 hk och kunde uppnå 20 kilometer i timmen. En batteriladdning räckte för 60 kilometer. Namnet stod för nyttolasten på 2500 kilogram. Särskilt i storstäder där avstånden var korta visade BEL 2500 att elfordon tidigt lämpade sig för tunga laster.

I en bilfabrik som grundades 1909 av Sigmund Bergmann tillverkades först enligt licenser från det belgiska företaget Métallurgique personbilar. Från 1911 började tillverkningen av nyttolastfordon, bland annat el-lastbilar med navmotorer samt modeller med en central motor placerad under golvet och kardandrift. 1912 uppstod lastbilar med två ton nyttolast och 24 hk samt fyra ton nyttolast och 32 hk. Under första världskriget byggde verket militärlastbilar med 3,5 och 4,5 ton som presterade 38 respektive 40 hk. En teknisk särprägel i den tiden var tvåblocksmotorer med sidoställda cylindrar på vevaxeln. Dessutom tillverkades även 1,5-tonnare och andra specialmodeller. Efter krigets slut reducerades nyttolastproduktionen och övergick till bensinmotorer, medan tillverkningen av elfordon fortsatte.

1950-talet: Ren

luft i det efterkrigstida Tyskland

Även efter andra världskriget var de en del av fordonsparken. På 1950-talet började Posten använda EL2500 E från Maschinenfabrik Esslingen. Med en daglig körsträcka på 18 kilometer och en topphastighet på 28 kilometer i timmen visade den sig särskilt i Freiburgområdet. I en tid då miljöfrågor sakta blev allt viktigare stod EL2500 E för hoppet om ren luft i städerna.

Från 1926 till 1963 byggde Maschinenfabrik Esslingen eldrivna nyttofordon. Kundern var bland annat Deutsche Reichsbahn och senare Deutsche Bundesbahn, där elkarren EK 1002 med en nyttolast på ett ton och motorer på 2,0 eller 2,75 kilowatt var vanligt förekommande. Dessutom tillverkades EK 2002 med två ton nyttolast. Deutsche Bundespost använde EL 2500 som paketpostbil, utvecklad efter postens planer och även byggd hos Lloyd i Bremen samt Gaubschat i Berlin. Den hade en 10,3 kW-motor, och förarhytten värmdes med en kolkamin. Andra modeller var EL 3001 samt fyra- och femtontons EL 4001 och EL 5001 med en förarhytt som Daimler-Benz 3,5-t tonners. Vissa bevarade fordon finns idag på Museums of Kommunikation i Frankfurt, Europas Brötmuseum i Ebergötzen och Deutsche Technikmuseum i Berlin.

2010-talet: StreetScooter som pionjär

Nästa stora språng tog Deutsche

Post under 2010-talet. I samarbete med RWTH Aachen utvecklades StreetScooter Work – ett skräddarsytt elfordon för leverans. 2012 rullade den första prototypen ut, och från 2014 var fordonen i bred användning. Med 65 hk, upp till 85 km/h och en robust konstruktion satte StreetScooter fart och uthållighet på vägen. Variantena Work L och XL samt högerstyrda versioner för säkert inträde på gångvägens sida följde. Den egna utvecklingen gjorde Deutsche Post till en pionjär inom modern E-mobilitet, innan produktionen senare lades ner.

Heute: Hightech-Flotte auf der letzten Meile

Idag litar DHL Group på partners som Ford och Mercedes. Ford E-Transit är ett exempel på den aktuella tekniska nivån: Med upp till 317 kilometer räckvidd, 184 till 269 hk och en tyst, utsläppsfri drift gör den till ett idealiskt fordon för sista milen. I många städer formar eltransporter nu den dagliga bilden.

Framtid: Elektrisk fjärrtrafik

För längre sträckor går blicken längre fram. I samarbete med Scania utvecklade DHL Group en El-lastbil med räckviddsförlängare. Denna ”Extended Range Electric Vehicle” kör främst elektriskt, men kan vid behov använda en dieselmotor som generator för att ladda batteriet. Med upp till 400 hk förenar den räckvidd och prestanda – en lösning