Med egna landlösningar driver Mosolf elektrifieringen inom företaget framåt. På bilden (från vänster): Egon Christ (Moslof), Hauke Hinrichs (Smartics), Marc Künster, Andreas Lemke (Smartics). (Foto: Mosolf)
Med egna landlösningar driver Mosolf elektrifieringen inom företaget framåt. På bilden (från vänster): Egon Christ (Moslof), Hauke Hinrichs (Smartics), Marc Künster, Andreas Lemke (Smartics). (Foto: Mosolf)
2025-08-29

„Kontinuitet och planeringssäkerhet, som vi haft i flera år, finns helt enkelt inte längre. Även om det nu finns ett avtal kan vi inte räkna med att det varar för evigt. Övermorgon kan något nytt dyka upp igen.” När Jörg Mosolf, styrelseordförande för Mosolf Group, beskriver osäkerheterna i världshandeln i DFV-intervjun, har han särskilt Trumps oförutsägbarhet i åtanke. Han förväntar sig att det i slutändan kommer att ske produktionsflyttningar. Vart volymerna kommer att flytta sig är öppet – om det blir från USA mot Europa eller från Mexiko till andra marknader. För branschen betyder detta: rutter och volymflöden förblir oförutsägbara

Globala osäkerheter tvingar till internationalisering

Som Mosolf förklarar i intervjun med Deutsches Verkehrsforum satsar han, för att vara förberedd, på internationell närvaro.

„Vi håller just nu på att köpa ett amerikanskt företag. Med det kan vi hjälpa våra kunder mycket bättre med råd och praktisk hjälp och även operativt.“

Därtill kommer en utbyggnad i Shanghai samt nya

aktiviteter i Mellanöstern – åtgärder som visar hur tätt logistikskedorna är kopplade till politiska beslut och hur företag reagerar för att kunna agera.

Kombinerad trafik: järnväg och fartyg utan tillförlitlighet

Mosolfs oro riktar sig dock inte bara utåt. Även den inrikespolitiska politiken skulle han vilja ha mer av ibland. Särskilt tydligt visar han det när det gäller den kombinerade trafiken. Hans dom över järnvägen är tydlig:

„Vi får ungefär 30 procent av varorna levererade med tåg. Men järnvägen är inte pålitlig och den är inte konkurrenskraftig.“ Följden: „Vi hade en gång 250 egna vagnar för biltransporter. De har vi sålt.“

Även inlandsfarten erbjuder endast begränsade möjligheter.

Det finns bara en enda sträcka för biltransporter som är meningsfull, „och det är Rhen med Fordfabrikerna i Köln och Daimler i Düsseldorf.“

En viktig signal för branschen är att politiskt önskade flyttningar till järnväg och vattenvägar för närvarande möter verkligheten i billogistiken.

Infrastruktur som en avgörande platsfaktor

På frågan om

vilka som är de största hindren för hans affärsmodell svarade Mosolf utan omsvep:

„För oss är det den åratal försummade infrastrukturen.“

Även om förbundsregeringen beslutar om nya investeringar, dröjer det „minst tio år“ tills nya vägar eller broar byggs.

Med tanke på den säkerhetspolitiska läget betonade han:

„Vi har idag ett annat scenario, eftersom vi också måste vara militärt förberedda. Nu kommer ingen längre kring frågan om infrastruktur runtomkring. Hur skulle vi kunna försvara oss om logistiken inte ens fungerar?“

För branschen innebär det: Infrastruktur är inte bara en kostnadsfaktor utan en strategisk grund.

Transformation: Elektrifiering med eget initiativ

Övergången till alternativa drivmedel driver företaget redan framåt.

„Vi har nu tolv el-lastbilar i bruk, femton är planerade. Vi bygger också vår egen laddinfrastruktur vid åtta platser för detta inom kort.“

Teoretiskt sett skulle företaget då kunna leverera 50 till 60 procent av våra varor inom en radie upp till 450 kilometer elektriskt.

Förbundsregeringen spelar enligt Mosolfs uppfattning

knappt någon roll: „Innan den bygger upp ett offentligt laddnät är vi redan klara.“ Istället kritiserar han federala skillnader:

„Det som godkänns i Baden-Württemberg går ännu långt ifrån i Sachsen. Det vi behöver är transparens och tydlighet.“

För branschen är det tydligt: Den som satsar på elektrifiering måste i stor utsträckning bygga egen laddinfrastruktur – och räkna med byråkratiska hinder.

Framtidsteknologier bedöms sakligt

Även när det gäller vätgas och autonom körning tog Mosolf ställning. Vätgasdrivna lastbilar ser han som långsiktigt möjligt i alla fall:

„Kanske om tio eller tjugo år. För närvarande har jag inget intresse av att bygga upp en andra eller till och med tredje teknologi.“

När det gäller autonom körning gäller liknande. I slutna fabriksverksamheter är det tänkbart, men utanför sådana slutna system handlar det alltid om ansvarsfrågan. Och så länge ansvarsfrågor inte är klargjorda: „Nej.“

Detta ger honom en tydlig inriktning: Investeringarna bör på kort sikt fokusera på elektromobilitet, inte på avlägsna teknologier.