“Kontinuitet och planeringssäkerhet, som vi haft i många år, finns helt enkelt inte längre. Även om det nu finns ett avtal kan vi inte räkna med att det förblir så här för alltid. Övermorgon kan redan något nytt komma.” Som Jörg Mosolf, styrelseordförande i Mosolf Group, beskriver osäkerheterna i världshandeln i DFV-intervjun, har han särskilt Trumpens oförutsägbarhet i fokus. Han förväntar sig att det i slutändan kommer att ske produktionsflyttningar. Var volymerna kommer att förflyttas är öppet – om det är från USA mot Europa eller från Mexiko till andra marknader. För branschen betyder det: Rutter och volymer förblir oförutsägbara
Global osäkerhet tvingar fram internationalisering
Som Mosolf förklarar i intervjun med Deutsche Verkehrsforum satsar han på internationell närvaro för att vara förberedd.
“Vi håller just nu på att köpa ett amerikanskt företag. På så sätt kan vi ge våra kunder mycket bättre råd och praktisk hjälp och också hjälpa operativt.”
Därtill kommer en utbyggnad i Shanghai samt
nya aktiviteter i Mellanöstern – steg som visar hur nära logistiksystemen är kopplade till politiska beslut och hur företag reagerar för att kunna agera.
Kombinerad trafik: järnväg och sjöfart utan tillförlitlighet
Men Mosolf riktar sina bekymmer inte bara utåt. Även inom den inhemska tyska politiken skulle han vilja ha mer eller mindre av olika saker. Särskilt tydligt visar han det när det gäller kombinerad trafik. Hans dom över järnvägen är tydlig:
“Ungefär 30 procent av varorna levereras med tåg. Men järnvägen är inte pålitlig och den är inte konkurrenskraftig.” Följden: “Vi hade en gång 250 egna vagnar för biltransport. De sålde vi.”
Även inlandsnavigationen erbjuder endast mycket begränsade möjligheter.
“Det finns bara en enda sträcka för biltransporter som gör mening, och det är Rhen med Ford-verken i Köln och Daimler i Düsseldorf.”
För branschen är det en viktig signal: Politiskt avsedd omflyttning till järnväg och vattenvägar stöter för närvarande på realiteterna i fordonslogistiken.
Infrastruktur som en avgörande
platsfaktor
På frågan om de största hindren för hans affärsmodell svarade Mosolf utan omsvep:
“För oss är det infrastrukturen som länge varit försummad.”
Även om regeringen beslutar om nya investeringar skulle det ta minst tio år innan nya vägar eller broar byggs.
Med blick på den säkerhetspolitiska läget betonade han:
“Vi har idag ett annat scenario eftersom vi också måste vara militärt förberedda. Nu kommer ingen längre runt frågan om infrastruktur. Hur skulle vi kunna försvara oss om logistiken inte fungerar?”
För branschen innebär det: Infrastruktur är inte bara en kostnadsfaktor utan en strategisk grund.
Transformation: Elektrifiering med eget initiativ
Övergången till alternativa drivmedel driver företaget redan framåt.
“För oss är tolv eldrivna lastbilar i drift just nu; planerna är femton. Vi bygger också vår egen laddinfrastruktur vid åtta platser inom kort.”
Teoretiskt skulle företaget då kunna leverera 50 till 60 procent av våra varor elektriskt inom en radie på upp till 450 kilometer.
Den federala staten
spelar enligt Mosolfs bedömning knappast någon roll: “Tills den federala staten har byggt ett offentligt laddnät är vi redan klara.” Istället kritiserar han federala skillnader:
“Det som godkänns i Baden-Württemberg går långt ifrån i Sachsen. Det vi behöver är transparens och tydlighet.”
För branschen innebär det: Den som satsar på elektrifiering måste i stor utsträckning bygga laddinfrastruktur själv – och räkna med byråkratiska hinder.
Framtidsteknologier bedöms sakligt
Även när det gäller väte och autonomt körande tog Mosolf ställning. Väte-lastbilar ser han endast långsiktigt.
“Kanske om tio eller tjugo år. Att i nuläget bygga upp en andra eller till och med tredje teknologi, det håller jag inte med om.”
När det gäller autonom körning gäller liknande. Inom slutna fabrikstrafik är det tänkbart, men “utanför sådana slutna system handlar det alltid om ansvarsfrågan”. Och så länge ansvarsfrågorna inte är klargjorda: “Nej.”
Detta ger honom en tydlig vägledning: Investeringarna bör på kort sikt fokusera på elektrisk mobilitet, inte på avlägsna
